Är nu tillbaka hemma efter en mini-weekend i Nässjö/Sävsjö/Malmbäck. Det var mycket trevligt med pizza,piggelinglass med alkohol (creds till Fred för den smarta idén), och allmänt chillande. Jockes hus(där vi drack/sov) är jättefint, men om jag klarat att bo så isolerat vet jag inte. Hela grejen med småstadsliv skrämmer mig lite. Har väl en elak fördom att det mesta man kan göra om man inte har bil är att hänga vid korvkiosken och dricka öl typ. Angie säger att man vänjer sig, and I guess you do. En annan är ju van vid att kunna hoppa på en vagn typ var 10:e minut.
På tågresan hem funderade jag mycket, som det brukar bli när jag bara sitter utan något att göra. Tänk te.x. om min pappa en dag skulle få för sig att han inte vill ha en dotter som snart fyller 23 boende hemma. Han har ju liksom inget ansvar för mig, jag är ju långt över myndig. Wtf would I do? Har ju ingen större inkomst, ingen lägenhet, ingen längre utbildning. Jag är beroende, och jag hatar det. Det är en av mina svagheter, jag klarar inte av att vara beroende av andra människor. Inte på ett sätt som inte binds av kontrakt, typ arbete. Det ger mig smått panik, att hela mitt liv ligger i någon annans händer och välvilja. Vart skulle jag seriöst ta vägen?
Inte så att jag planerat att bo hemma resten av mitt liv, hade jag möjlighet skulle jag flytta rätt omgående. Det tär på mig att inte ha den friheten som jag känner mig behöva vid min ålder. Att känna att jag själv kan bestämma över något som är mitt, inreda det som jag vill och bjuda in dem som betyder något för mig att komma och umgås. Känna att det är jag själv som har kontrollen, att ingen kan säga åt mig att försvinna eller när jag ska äta. Småsaker, men ändå så betydelsefulla.
Mitt liv framöver kommer att bestå av teoriplugg,eftersom min lärare tycker att jag kan ta mitt kort i April. Halkan är ju bokad och betalad, körningen går rätt okej så det är bara teorin som ligger efter. Utöver pluggande så är det jobb, sommaransökan om mer jobb, lönesamtal på måndag och annat som ger vuxenpoäng.
Jag har märkt att det inte är på mycket bilder, får bättra mig kraftigt:( nu blir det lite te, och kanske choklad,om jag orkar. Det är ju arbetsdag imorgon,trots allt.
Au revoir!
March 18th, 2010 at 22:02
Jag trodde aldrig jag skulle vänja mig, jag var också van vid att kunna hoppa på en vagn var tioende minut you know. Men tjoff så är man van. Visst är det surt ibland men så jävla hemskt är det inte ^^