Kvällar är till stor del min favorittid, mörker kan vara mysigt. Samtidigt är det då jag oftast får jobbiga,nedsättande tankar. Antar att det beror på att man varvar ner, har lugn och tyst runt sig. Inget att gömma sig bakom.
Jag kan erkänna att jag till viss del är besatt, av perfektion. Inte hos andra, utan hos mig själv. En snygg,attraktiv yta,matchat med en brilliant hjärna och alla de där bra kvaliteérna.
Nästan varje dag är en kamp, inte jämt och inte hela tiden, men ofta.
Just nu önskar jag att jag såg ut som någon av tjejerna i sexkliniksprogramet på 5an. Sad,but true. Men bara nästan.
Då kanske man inte funderat så mkt, kännt sig kass i jämförelse med tjejerna i filmerna som ens partner troligen kollar på. Eller så hade man inte brytt sig.
Anyhow, imorgon åker jag till Fiancé, and it’s gonna be freaking sweet.
Au revoir!
