Myfairytales

Det är mest synd om mig i hela världen tror jag.

Skämt och sido, har haft kliande hals två nätter i rad nu and it’s fucking up my sleep for real! Jobbade 12.30-16 i kassan,och skulle ha fått gå hem sen. Men då kommer Johanna och ber mig stanna till 18,stänga serveringen dessutom. Ungefär det jobbigaste man kan göra, men 2h jobb och lön för 4 är svårt att säga nej till. Väl hemma, och lite mat i magen gjorde susen (var inte hungrig alls på jobbet,tog sammanlagt 2 glad juice och en kopp te, that’s it) så nu är jag bättre,minus ond hals. Körde till jobbet med, andra dagen i rad på motorvägsled, wie:) gick bra,enligt mig i alla fall. När jag fått mitt körkort, och ska köra själv så ska jag bara ha bra musik på. Frihetskänslan på topp.

En kollega på jobbet berättade att hon gjort slut med sin kille för ett tag sen,efter ett 3,5 års förhållande. De hade bott hos honom, och nu ville han köpa hus och massa sådant. Det blev helt enkelt för seriöst för henne, hon har liksom inte pluggat,rest eller ens haft ett riktigt,heltäckande jobb. Så hon behövde tid för sig själv, vilket kan låta egoistiskt men är det så egentligen?

För vem ska se till dina behov,bära och sörja för dina drömmar om inte du själv? Jag har aldrig trott på att någon annan kan ta hand om dig på det sättet, utan den enda som verkligen looks out for you är du själv. Kalla det osäkerhet eller överlevnadsteknik, men för mig är det otänkbart att bara lämpa över allt på en annan person.
Är kanske lite för independent, lite för mycket av en ensamvarg ibland. Kan gå in så mycket i mig själv, och mina egna små projekt, och bara stänga ute allt och alla. Fruktansvärt skönt men jag inser att det inte alltid är så sunt, och jag tycker ju faktiskt om att umgås med andra.
Hade bla. en underbart trevlig kväll hos Madde och Kim i fredags, tusen tack för det! Allt bottnar i slutändan på min oförmåga att lita på andra, simple as that.

En annan sak jag bestämt mig för är att jag ska lägga ner så mycket jag kan av min depp, och mitt kassa självförtroende. Jag ska helt enkelt inte bry mig om mina nojj-attacker, att tolka pojkvännens kommentarer på andras bilder osv. utan bara chilla,skita i det och vrida upp min musik på en högre volym.
Okej, det lät lite överdrivet men jag tänker att om jag inte matar oroligheten så kanske den dör? Worth a try.

Säng, lite choklad och ngt skoj på webtv (helt underbart fenomen) med en kopp te.

Au revoir!

Först och främst, ett stort grattis till Leftilee som blir 23 idag. Tiden på Burås känns inte alltför avlägsen, när vi flummade,skrattade och gjorde massor med hyss. Dock var vi aldrig elaka, utan tvärtom tror jag att de flesta lärare gillade oss. Kanske för att vi faktiskt hade en vilja att bli något mer och faktiskt ville lära oss, inte bara såg skolan som ett onödigt ont. Vi är tre väldigt olika,individuella personer, hon, jag och Linget. Jag tror faktiskt att det var det som gjorde oss så bra, att vi alla bidrog med olika saker.

Halkan idag, så fruktansvärt roligt. Absolut det roligaste inom utbildningen, precis sådär galet som jag gillar. Är nog en riktig adrenaline-junkie, en kick-sökare. Man får väl tacka Gud för att jag aldrig testat knark.

Ska försöka använda den stundande (hopefully) sommaren som pepp för att tappa de där sista kilona. Vem vill inte känna sig som en superstar på stranden? Det får bli mindre käk, mer pole/gym. Kanske verkar konstigt, när man har en kille som säger att han hade haft enklare att tända på en om man vägde 5 kg mer än 5 kg mindre. Även om det kan verka som en snäll sak att säga så är det ju samma vikthets som att säga det omvända. Att jag fortfarande vill tvärtemot visar antingen på att jag är en motsträvig person med integritet, eller bara fångad i en värld av ideal som är svåra att uppfylla. Känner lite take it or leave it just nu, it’s me bitches.

Efterlyst och sängen nu,finally!

Nu mår man bra,nedbäddad i sängen med annans och blodapelsin, samt min varma vetekudde under mina stela,ömma axlar och övre ryggmuskler. Svenska Hollywood fruar på tv också,riktigt ordentligt girly-girly. Kan ju inte hjälpa att jag avundas dessa kvinnor lite, även om jag nog haft svårt att enbart leva på en man (typ). Personligen tror jag inte att man mår bra av att kunna köpa precis allt man vill ha. Att ha något att jobba för,sträva efter är viktigt för ens välbefinnande. En av de saker jag försöker jobba på är min drivkraft. Jag har mycket driv, men vågar inte alltid satsa och tro på mig själv. Det är en förbättring jag bara kan tjäna på. Sky’s the limit,ungefär.

Nu ska jag chilla med peppen lite, och le åt Maria Montazami. Kalla henne korkad, jag tycker hon mer känns lite naiv,men snäll. Imorgon jobbar jag samma pass, fast istället för att börja 8.30 börjar jag 9. Kom precis på att jag måste dubbelkolla att Delander verkligen skrev upp att jag började en halvtimme innan. Gah, Hollywoodfru nästa?!

Au revoir!